What's in my bag? Jo, kiss. Algots kiss mer specifikt. Hoppas Vogue ringer mig och frågar vad jag har i min väska för en gång i veckan har jag ju då kiss i den. Algot går nämligen på kontroll en gång i veckan ca sen han var inlagd på sjukhuset i tre dagar för så kallad HSP men än så länge verkar hans njurar ha klarat sig bra. Stora saker att vara glad för när man gnäller om det lilla. Som när jag var hos tandläkaren igår och började hulkgråta tre gånger. Stackars (och gulliga!) tandläkare. Det var nära till gråten mest för att jag var (är) så trött tror jag, men kände mig också så otroligt besviken på att de senaste två månaderna faktiskt ska behövas rundas av med katastrof-ond tandvärk, en ny antibiotikakur och att jag ska dra ut en tand nästa vecka. Jag vet inte vad som hände denna hösten men det var som att en dominobricka föll och sen föll resten med den. Fortfarande så att säga tacksam för att varje enskild sak är överkomlig (saker kan alltså alltid vara värre) men jag måste erkänna att jag känner mig rekordsliten och -värst - lite uppgiven. Känner mig sumpig på alla plan just nu. Kommer på mig själv att skämmas lite för att det hela tiden är något som ska överkommas. Men c’est la vie ibland antar jag. Jag får i alla fall valuta för pengarna här hemma för holy moly vad jag spenderat tid hemma i höst! Här i en asskön outfit nästan helt från Malene Birger. Råkade bli så, men någonstans har det blivit en sport att försöka känna sig bekvämt uppstyrd fast man inte alls är det.
