Veckorna som huset är uthyrt hittar vi på något annat. Men just denna dagen råkade vi åka till Magnarp, inte långt från huset. Där är fint. Där finns strand, pir, resturang, glasskiosk, rosträdgård och en historisk bra loppis i närheten. Bäst på lågsäsong obvi. Vi köpte en byrå för en hundralapp som ska stå under vår trapp. Förvaring tänkte jag, pysselbyrå tänkte Idun. Oavsett ska jag byta knopparna. Årets sandaler. Från Isabel Marant. Barndomsdoften. Magnarp har varit en given plats ändå sen Antons mamma var lika liten som Idun. Favoritplatser kan också gå i arv. Sen åkte vi hem till Kvidinge. Till Farmor och farfar, som munnen sa helt av sig själv. Och nog kommer det alltid vara farmor och farfar där även om vi fattas Rolf. Idun sa en gång, när jag frågade hur det kändes, ”att det var helt snurrigt i huvudet”. Tror vi alla kunde relatera. Vi grät alla några skvättar. Kändes fortfarande som han skulle komma ner från ovanvåningen när som helst. Det är jättekonstigt när någon slutar finnas men ändå har så stark närvaro i oss alla. Efter en natt åkte vi tillbaka till huset. Gästerna från Danmark hade cyklat iväg och nu är vi här några dagar innan sista gästfamiljen kommerz Floxen blommar! Officiellt peak sommar nu. Solsken ena sekunden, ösregn andra. Så kommer vi minnas sommaren 2025.
