[gallery columns="2" size="full" ids="2147367518,2147367519,2147367517,2147367513,2147367521,2147367515,2147367516,2147367514"] Gott Nytt År! Igår firade vi in det nya året hemma hos en kompis i en helt ny konstellation. Det är egentligen det jag gillar med nyår; det finns plats för nya infallsvinklar. Inte fast i några traditioner.Varje nyår ser olika ut för oss. Fint ändå. I år var vi i Malmö och det var riktigt mysigt. Jag propsade på att köpa ostron till lunch och färsk fisk. Så det satt vi och sörplade i oss hemma vid köksbordet i pyjamas. Nästa år är jag sugen på att satsa ännu mer till lunch. Skaldjurslunch, det är ju ett trevligt nyårskoncept. Om man ändå ska envisas med traditioner. Det blev en lugn nyår med fina vänner som lagat god mat! Algot vaknade av de sista fyrverkerierna och ville prompt komma upp och titta på "rymdraketerna". Och jag får erkänna att det var sjukt mysigt att stå där i fönstret och blicka ut mot det nya året. Men det har han förstås ingen aning om, för honom är allt som vanligt. Och för mig också egentligen. Hade ett utomordentligt utbrott igår när jag skulle klä på mig. Någon härlig cocktail av PMS och vinterängslighet. Min ängslighet och ångest älskar sömnbrist och inget som helst dagsljus - nyår (eller nystart) eller inte. Tyvärr har det spökat rejält senaste veckan. Men dagen har också blandats med energi. För den finns där också, parallellt. Vi plockade ner vår gran idag (den var stendöd), städade lägenheten lite och i en stund sa jag också; "vi har ju den bästa årstiden framför oss nu". Kände dagsljuset pulsera i kroppen. Även om jag väldigt aktivt förnekade att vintern fortfarande är lång. Men känslan fanns där och det var tillräckligt. För jag kan ändå inte hejda mig. Drömma om 2019. Mål, önskningar och längtan. Jag är sjukt dåligt på konkreta mål. Jag har mer svepande känslor av vad jag skulle vilja ha mer eller mindre av. Algot har jullov i en vecka till och vi också. Jag jobbar förvisso två dagar på Miloii, men det är först nästa vecka kontoret drar igång. Har mycket i huvudet som vill ut. Även här inne. Och alltid med rädslan att inte någon som helst svarar, hehe, frågar jag ändå; vad hade ni önskat mer eller mindre av här inne? Mitt bloggande är väldigt luststyrt, något jag egentligen uppmanar, men skulle ändå vara fint med en knuff i rätt riktning. Om ni har någon minut över. Kram!
