Jag promenerade till jobbet några dagar förra veckan, för halva min cykelnyckel var borta. Sen upptäckte jag att ena halvan satt kvar i låset och då kände jag mig puckad. Men jag fick i alla fall en ganska julig vy ett par dagar. Min bästa ägglossnings-outfit när man vill vara lite fin (trodde jag skulle på AW men orkade inte hela vägen) är en satinklänning och sticks tröja utanpå. I helgen åkte vi en sväng till Kvidinge. Antons föräldrar bror där. Vi kollade på pingis i två timmar och uppmärksammade mustaschkampen. Det är 25 år sen Anton spelade pingis men hans pappa är engagerad i föreningen än idag och i hans namn hade de insamling för mustaschkampen. Rörande på flera sätt och om jag önskar något för världen så är det fler som ger. Föreningslivet är så otroligt viktigt för, well, samhället. Det är tack vare hans pappa som Anton ex tränar Algots fotbollslag och sätter ihop en gympa till Idun. Det sitter i ryggraden på honom. Ska jag vara ärlig är det helt världelöst för vårt privatliv och familjen AB, men helt ovärderligt i det store hela. Genom jobbet har jag verkligen sett vilken viktig roll föreningslivet spelar och vilken skillnad de kan göra för någon som har mindre. Allas värld blir större, när man show up. Idun är julens bästa ambassadö. Köpte en rosett på Coop, lite julmust och sen satt den melodin. Anton har rakat mustasch. Det skulle vara en november-grej men lite oväntat tycker jag han är fin i den. Maybe it will stay. Och jag då? Förutom pingis så har jag sytt på lösa knappar, sytt upp ett par byxor, bakat lussebullar och börjat på säsong 4 av Yellowstone. Yiihaa.
