Jag oroar mig för mina halamandlar. Vilken driveby halsfluss jag hade förra veckan. Klädde mig för att liva upp kroppen som undrade vad fan som hände. I rosa, stor och mysig stickad tröja från Cos packade jag ihop inför stundade påsklov. Nåja, påsklov med modifikation. Vi lämnade barnen hos farmor och farfar och åkte själva till huset och jobbade från distans idag och igår. Satt mest framför datorn men på kvällskvisten kunde man gå ut och njuta av fågelkvitter. Några tappra påskliljor i lä har slagit ut - annars tar våren tid på sig i år. Men det gör inget, för jag är bara så glad att den kommer. Jag har inte orkat vara här på mer än ett halvår, så det är underbart att både orka och njuta. I ett annat liv går jag runt på landet klädd som Malin Persson i trädgårdstider, men i detta är jag… inte Malin Persson. Tog en paus från jobbet och följde med Anton ut till ett av sina pågående projekt. För den som inte vet är Anton arkitekt. Det var kul. Lever liksom med dessa projekten hemma vid matbordet, så fint att se vad det blev av alla deadlines för ett år sen. En vad från vår vän Gudmund Bladh. Visserligen jävig här kanske, men jag älskar dom. Jag tycker väldigt mycket om att kombinera detta uttrycket tillsammans med all färg. Naturmaterial + färg är en favorit och ett bra sätt att skapa ett lugnare intryck. Idag kom barnen tillbaka. Och även om det var skönt att få ha lite kvällar så är varken huset eller livet lika roligt utan dem.
