Jag glömde allt mitt smink på kontoret häromdagen. Jobbigt, för jag behövde verkligen det i morse. Kände mig så extremt trött och sliten. Men så lät jag blir att sminka mig även när jag kom till kontoret. Ingen stor grej egentligen men har trots allt ändå vuxit upp i någon "man går aldrig till Ica osminkad"-tid. Men jag tycker om tanken på att man ser ut på olika sätt i alla möjliga olika sammanhang. Ibland kan jag också tycka att det är så bombsnyggt när man inte har någon ögonmake utan bara läppar. Viktiga grejer som ni hör. Är Idun världens piggaste barn? "Barn har olika sömnbehov", säger BVC. Men nu börjar jag känna mig extremt sliten. Sömn, önskar att det fick att köpa som ett kosttillskott. Fy fasiken vad jag hade bunkrat. Förutom att Idun är inne i en dålig sömnperiod igen så har jag haft en extremt svajig start på veckan. I måndags satt jag och snörvlade framför kund. Trista besked på hög och en kropp som kändes som en bomb tog till sist det bästa av mig. Jag gick in på toaletten och ringde Anton "gud vad oproffsigt att gå in med rödsprängda ögon nu". Men så fick en armbågs-kram och ett "jag vet hur det känns"- pepptalk av kunden bredvid när jag förklarade läget. Det kändes skönt att få lov att vara människa även i jobbet. Kanske det är en ny form av proffsighet? Would be nice.