Nu är festligheterna officiellt slut. Vintersäsongen är intensiv med födelsedagar så vi firar verkligen till tjugonde knut. Idun och hennes kusin Johannes är nu 4år (födda mer tre dagar mellanrum) och sista kalaset är kalasat. Idun avslutar med ännu en karaktär. Alla bor i hennes och kommer på besök då och då. Själv har jag fått tillbaka min peridoral dermatit runt läpparn. Jag fick det i höstas, och tyvärr kom det tillbaka. Kanske var det mina nya läppglans. Det är första gången det sättarna såhär på läpplinjen men det blossar upp då och då. Sist när jag var gravid med Idun. Idun fyllde fyra i fredags. Jag vet att alla föräldrar säger det, men tiden, så snabbt den går. En månad innan covid bröt ut kom Idun på 2 timmar inne på BB. Jag minns fortfarande hur jag bönade efter epidural när jag står vid sängkanten och ska ta sats igen när det istället blir en krystning och jag säger ”jag måste….bajsa”. Sen kom Idun! Vilken vinst i livet. Tänk att det fanns en tid då jag inte visste om jag ville ha fler barn. Det gör att Idun känns extra mycket ibland. På självaste födelsedagen hämtade jag Idun och Hennes kompis Vega tidigt från förskolan och sen fick de leka i ett par timmar på Leos lekland. Succé! På lördagen var det kalas. Sju stycken unicorns sprang runt i vår lägenhet med gnuggisar och ansiktsmålning. Sen känt jag en trötthet jag inte känt sen innan jul. Och vilken mes man är inför sina barn. Vill ge dem allt och allt och allt. Pussa dem i nacken och vara så glad för att vi får lov att uppleva allt det här, tillsammans. Sammanfattningsvis: 20 december - 14 januari har varit rikt. Men nu är jag redo för lite hederligt vardagslunk igen.
