Största insikten hittills? Semestern är lika fylld av förväntningar som allt annat. Kanske mer, självklart mer. Det borde finnas en semesterprocess, nerbruten i olika delar, precis som typ en sorgeprocess. ”Först är man lättad, sen blir man stressad, sen blir man ledsen och det är inte ovanligt att man blir arg”. Men också: alla hanterar semester olika. Jag är en av dem som som springer runt som en höna utan huvud första veckan. Huvudet är inte kvar på jobbet men kroppen springer vilset omkring. Ogillar verkligen att känna mig vilsen. Men någonstans mellan dag 5 och 6 dagen uppstod en viss semesterkänsla. Kanske för pressmeddelandet som följde mig ut på landet äntligen är klart och Anton fångat musen som skrämt livet ur mig tre gånger. Bokstavligt talat en husmus. Och ang pressmeddelandet, ibland (ofta) hinner man inte och för att inte dö stressdö innan semestern fick det blir så. Men hjärnan hängde inte helt med mellan iPad-utbrott och pressbilder. Men en släng av verklighet har inget blogginlägg dött av. Men nu är sommarbrallorna på, håret är otvättat och jag ska nog bli kompis med denna semestern också. Snart har barnen också kommit in i lunken. Hur går det för er?
