Jag har alltid asmycket julstämning i slutet av nobember och runt första advent. Förväntningarnas adrenalin bedöver kroppen. Sen försvinner julstämningen och återkommer först i juldagarna. När jag jobbar hemma går jag runt som en slarvpelle och jag kan inte låta bli att tänka på när jag som barn sprang över gatan i tofflor för att hämta posten. Har också varit på jobb och skärpt mig. Erkände för en vän idag att jag känt mig så extremt ful senaste året. Inte alls kul faktiskt. Att se sig själv lite nerifrån i dålig belysning varje dag i Teams är inte ashärligt för ett svajigt självförtroende. Så drog några favoritpersoner med mig och Algot på opera! En timme av ”pratar dom aldrig vanligt”. Men så himla kul att få upptäcka kultur med Algot. Och vi har haft avslutning för vår drummelgympa, hängivet arrangerat av oss föräldrar. Fattar ibland inte hur vi orkat men sen igen så blev det så go stämning även bland päronen som satt på hejarbänken. Och att barnen varit så glada. Klyschan är sann - deras glädje är värt allt! Men även att få dela vardagen med folk i sin egen storlek har varit så så så mysigt. Kallar förresten handrörelsen på bilden för ”julstressen kommer ordna sig, Lukas”.
