Istället för att bli stressad över sista inlägget från Lissabon så är jag himla glad att jag ha det kvar. Veckorna sen dess har gått så himla snabbt att jag inte hunnit reflektera över det. Synd, eftersom en semester är mer än bara tiden man är borta utan är lika mycket längtet inför som den varma känslan efteråt, tycker jag. Så tack bloggen för du får mig att sätta mig ner och reflektera a bit. Tror Algot är inne i en period där han försöker förstå världen än mer. Lägger till meningar och kroppsspråk han ser hos oss och härmar. Sjukt gulligt förstås men också ; gud vad det kniper till i mammahjärtat när man ser hur han försöker lära sig och förstå vuxenvärlden. Hoppas han ska lära sig att det är fint att vara tillsammans, att se sig i varandra men att han får göra precis som han vill. Vid det har laget gick vi rätt problemfritt i området vi bodde. När vi gick förbi det här torget kände jag mig totalt vilse. Ändå fint hur mycket som kan hända på en vecka. Vår sista dag bestämde vi oss för att äta frukost ute. Vi gick till det Instagramade Café Janis. Som beställning stod två med sin systemkamera och arrangerade frukosten. Visst kan jag också fnissa åt det också, men ändå coolt hur accepterat det blivit. När jag blev tillsammans med Anton ljög jag om att jag hade en blogg. Stängde ner datorn så fort han kom och berättade först 1 år senare med blicken ner i marken. Nu jobbar jag nästan uteslutande med det. Det är så fint när dessutom killkompisar som jag en gång skämdes för skickar kärleksfulla sms med "älskar din blogg" och stället intresserat frågor om mina dagar. Tonläget är annorlunda idag, fler är nyfikna snarare än dömande. Oavsett baksidor är det en fin utveckling. Inte minst för att det är en sån kvinnodominerad bransch. Vi förtjänar att ta plats lika mycket som en annan. Hur som. Man förstår snabbt varför Café Janis är så populärt, otroligt fint och mysigt. Bäst är ju helt klart de ställen som är lika fina som goda. Knappt så man får såhär härlig frukost i Malmö. Verkar som att det kulturen har svårt att etablera sig ordentligt här. Inredningen var mitt i prick. Och Algot ville såklart inte äta förrän vi precis skulle gå och han kom på att våfflor visst är gott. Men ibland är det viktigare att bestämma. I get it. Vi såg ut såhär. Jag hade packat alla mina favorit-outfits till mig och Algot. Ett väldigt aktivt och medvetet val att kånka med allt. Jag ville så gärna ha en vecka som var mysig, enkel, vilsam men också fin, tjusig och guldkantig. Periodvis blev det varmt och du fick jag chans till att köra dubbelt upp leopard. En favorit faktiskt. Vi letade ivrigt efter lekplatser, inte det enklaste om jag ska vara ärlig. Ska samla mina bästa tips till Lissabon med barn i ett eget inlägg. Vi hade inget speciellt att göra sista dagen, alla var ganska trötta så vi bestämde oss för att bara promenera runt. Vilket inte är så bara i Lissabon utan snarare den bästa aktiviteten. För titta så fint. Så glad att vi åkte dit. Det tråkigaste med att åka på vintern är att träd och naturen inte är så utslagen. Men i det stora hela: februari var en sjukt bra tid att åka. Lite folk, lagom varmt och sol nästan varje dag. Får mig att längta efter samma lunk fast i Malmömiljöeer. Snart så!
