Min skärmtid har gått ner med 1,5 timme om dagen. Vet inte riktigt hur men jag kan känna det i mitt inre, att behoven har ändrat sig sen det blev så att jag ger så mycket till mitt nuvarande jobb. Eller om det är ökad självkännedom som gör att jag inte bara känner instinktivt när hjärnan nått maxgräns utan också lyssnar in, känner till och….accepterar? Lägger mig och läser en bok. Jag vet, det låter så himla duktigt, men det är helt sant. Jag har hittat vila i att läsa böcker. Häromdagen kom Anton och sa tack för jag inspirerat honom att börja läsa en bok istället för något annat medan vi väntar på att Algot ska somna. Jag var trött och åt en jordnötssmörsmacka till frukost när han sa det, en vanlig mörk tisdag. Men jag läser inte bara, det vore en lögn. Jag kollar också TV. Netflix har verkligen levererat post-sommar. Det perfekta paret - bra - även om jag inte fattade vad mördaren hade för motiv ens i slutet. Emily i Paris - det är var det är - men mysig på samma sätt som alla serier är när man lärt känna karaktärerna. Inventing Anna - om bedragaren som lurade halva New York. Otroligt fascinerande om vår samtid och att hon dessutom var med i Let’s Dance nyligen. Nej men världen är tokig. Monster om Menendez bröderna - också bra - även fast jag googlade lite för mycket under tiden jag kollade och då blev slutet lite långtråkigt. Drömde mardrömmar hela veckan. Avslutade dock med den bästa romcom-en på år och dar. Adam Brody gjorde det för 20 år sen och nu gör han det igen. Visade sig att alla villa ha ”Nobody wants this”.
