[gallery columns="2" size="full" ids="2147376204,2147376203,2147376205,2147376206"] "Väck mig om jag inte kommit ut från Algots rum när klockan är 20.30" säger jag till Anton när jag går med Algot in till sängen. Det är min tur att lägga honom och risken är stor att jag somnar för kvällen. Det har jag gjort flera dagar denna vecka. Skönt att sova, men konsekvensen är att jag inte varit vaken en enda timme utan barnen på väldigt länge. Det tär att aldrig få lov att vara själv. Vi kollar sista avsnittet av tunna blå linjen och äter Antons surdegsbröd. Det är skönt och mysigt. Enkelt. I helgen har vi rensat hyllor, garderober och tv-bänkar i lägenheten. Det syns knappt men känns så sjukt skönt. Även om det resulterade i att jag var så trött igårkväll att alla siffror på McDonalds menys flöt ihop. Barnen tar så otroligt mycket tid nu. Det är inte riktigt klokt men det är därför det går fyra dagar mellan inläggen ibland. Jag har gett dem till barnen. Och nu ska jag snart ge sömn till mig själv. Jag önskar mig fler timmar i julklapp. Men en present kom tidigt i alla fall. I veckan fick vi besked att Idun har fått plats på Algots förskola. Den ungen är så redo. Och vi, vi kan börja prata om andra saker här snart igen <3
