Nu blommar gräsmattan uppe i huset igen. Man skriker lite när man kommer upp här den här årtiden. Det är vackert och det är enkelt. Svårt att kräva något mer (men det gör man alltid). [gallery columns="2" size="full" ids="2147373316,2147373303"] Vi började måla om när vi var här sist. Vi har andra hälften av rummet kvar men så himla nöjda med omvandlingen. Jag ska visa mer sen för det var inte det lättaste att hitta den gula nyans jag ville. Inspirationers bilder i all ära men när jag fick upp vissa nyanser på väggen så blev jag minst sagt besviken. Så gick till färghandeln och mixade en "egen". En anledning till att jag inte hoppas all fysisk handel dör ut: expertisen och kundservicen går inte att översätta när det här som bäst. Hej älskade unge i dubbelt solsken <3 Och denna donna som börjar visar på både en och två viljor. Eller direkt missnöjde. Det är bra Idun, skrik på världen (men helst när pappa har dig). Jag mönstermixar på min unge. När jag fick Algot blev jag sjukt påverkad av alla som tyckte än den ena än det andra om hur man ska eller inte ska klä sina bebisar. Kände mig shame:ad så fort jag en tänka en tanke. Det kanske bara var i mitt huvud men det finns ju ett åsiktsmaskineri där ute. Så denna gång bestämde jag mig för att slå dövörat till och njuta av en gullig bebis. Det var ganska stilla igår så vi åkte ner till havet en sväng efter kvällsmat. Tog med oss påskmust och chips. Idun skrek i bilen hela vägen tills hon somnade. Ett av få svettiga ögonblick sen hon kom. Vad sysslar du med? Förstör vårt mys? Och då slog en tanke mig. Tänk så har Idun varit "lätt" för vi anpassat livet efter ungen istället för ungen efter livet denna gång? Kanske sanningen ligger någonstans mittemellan. Vacker himmel och vackert hav som flöt in i varandra. Något av det allra finaste och mest poetiska att få ha i sin vardag. Och detta. Även fast det mer är som en intensiv actionfilm med vissa inslag av drömska dikter som läses i 1,5 hastighet. High life, kanske inte, men alltid Fast Life i alla fall <3
