Ni vet den där brorn i Köpenhamn jag pratade om? Vi var och hälsade på där för ett par söndagar sen, spontant! Efter två år av restriktioner och regler har ordet spontant aldrig känts mer sweet. Men pandemin ska i alla fall ha tack för modet. Kläderna alltså. Här är deras kök, visst är det fint? De målade om köket under pandemin (skräll!) till denna fina rosa-beige. Helle provmålade typ varenda av Jotuns rosa nyanser och detta var vinnaren. Tidigare var deras kök grönt, också superfint, men det är något med de varma tonerna som jag älskar. Köpte med mig tulpaner och semlor, från en kämpande småbarnsförälder till en annan. Vi behöver fler guldkanter i vardagen. Idun & Kalle! Enda gången Idun är lugn och timid. Som hon hon väntat hela livet på att Kalle ska komma tillbaka. Händer varje gång vi ses. Swedish fika. Kalle och deras minsta - Alice. Snart ska vi åka på vår första sol- och badsemester ihop och jag är så sinnessjukt peppad!! Det är verkligen något speciellt med att se våra barn bygga sina relationer och få minnen ihop <3 Man är sån sucker som förälder. Vad är det med andra barns leksaker? Det vilar något magiskt över dem. Viggo! Det gulligaste är när Viggo pratar svenska med Algot, sån himla kärleksförklaring när han drar fram sitt svenska ordförråd. Det sjuka med våra barn är att vi fått samma sort, vid samma tillfälle. Algot och Viggo var båda ganska lugna och, nu i efterhand, lätthanterliga. Klipp till Idun och Alice och vi har magsår allihopa. Hur gick det till!? Denna bilden får symboliserar livet med Idun och Alice. Får prega ner hjärtat ur halsgropen flera gånger om dagen.
