Som dagarna går. Jag har väldigt få timmar på dynet utan barn. Vi har uppenbarligen väldigt pigga barn, så när min bror berättar hur hans barn sover innan kl 18.30 varje kväll biter jag mig lite i läppen av avundsjuka. Då har vi flera timmar kvar. Oh Lordy, så skönt det skulle vara med några timmar fritid på kvällarna. Sen vet jag ju att dom kämpar på med annat, men jisses vad jag längtar efter att ligga raklång utan vaggande, schyssande eller bompande. Kämpar med att hålla någon slags rutin med bums i säng senast kl 20.00 med Algot men det är ofta som "han inte orkar sova". Han har alltid älskat att vara vaken. Helt plötsligt är kl 21.30 och nästa nattning börjar. När Idun väl sover är jag så trött att jag känner mig hjärndöd. Klunkar i mig en halv liter läsk för att orka borsta tänderna och sen svimmar jag. Som en jag gillar väldigt mycket sa; barn är sån extremsport!
