Såhär har våra senaste dagar sett ut. Det är fullt ös medvetslös, med betoning på både det första och på det andra. Vi försöker på balansera på det tunna linjen mellan alla familjemedlemmars olika behov. Hade vi bara haft Idun hade jag legat i en hängmatta hela sommaren med enstaka utflykter här och där för stötvis stimulans. Precis lagom. Men så har vi virvelvinden Algot som springer så fort och så mycket att jag känner mig som en såndär seriefigur som snurrar tusen varv när någon svischat förbi i 180 kilometer. Nästa vecka börjar Algot på förskola och då ska jag sätta mig ner vid datorn igen. Säga hej och berätta om hur jag aldrig känt mig mer otillräcklig i hela mitt liv. Efter sex veckor sommarlov är jag villig att hålla med en klok själ som en gång påstod att ha barn är en extremsport.
