[caption id="attachment_2147372727" align="alignnone" width="800"] Foto: Claudia Jonson / Den lilla fotobyrån[/caption] Förra veckan fikade jag med min vän tillika fotografen Claudia och då får man såhär fina bilder. Så innerligt glad för dem. Selfisar i all ära men bilder tagna av någon annan är också så fint. Inspirerande vän och kreatör den där Claudia <3 Förutom att hon kom in i mitt liv på de mest livsomvälvande sätten för tio år sen, vi har verkligen delat högt och lågt genom de mest märkliga omständigheterna genom åren, så är hon inspirerande i att hon vågar lyssnar på magkänslan. Från kontorsråtta till frilansande fotograf. Coolt, tycker jag. [caption id="attachment_2147372728" align="alignnone" width="800"] Foto: Claudia Jonson / Den lilla fotobyrån[/caption] [caption id="attachment_2147372723" align="alignnone" width="1200"] Foto: Claudia Jonson / Den lilla fotobyrån[/caption] Jag tycker det har varit så mysigt att visa upp Idun för nära och kära. I ett entusiastiskt "kolla vad jag har gjort" har jag lyft upp henne. För denna gången gjorde vi allt lite annorlunda. Istället för att ha tusen besök de första två veckorna träffade vi ingen och spred ut alla efterhand. Rekommenderas verkligen. Hjärtat hinner stabilisera sig och man njuter istället för svettas av alla fikor. [caption id="attachment_2147372724" align="alignnone" width="800"] Foto: Claudia Jonson / Den lilla fotobyrån[/caption] Jag kallar henne för min efterrättsbebis. Så överlycklig för henne och innerligt förälskad, som att allt man varit igenom de senaste åren och allt man lärt sig har banat väg för henne. Det var länge efter vi fick Algot som jag tvivlade på om jag någonsin ville ha fler barn. Jag kände mig så himla mosad av hela föräldraskapet att jag länge tänkte "jag orkar inte en gång till". I flera år drömde jag mardrömmar på nätterna om att jag blev gravid igen och jag bara grät hysteriskt av olycka. Att få fler barn var definitivt ingen självklarhet för mig. [gallery columns="2" size="full" ids="2147372726,2147372725"] Jag tyckte en när och kär sa det så bra när vi satt i soffan med våra två nya bebisar och hon sa "tänk att vi båda fick fler barn trots allt". Så fint sagt - för vi brottades båda fast på olika sätt. Hon fysiskt då kroppen inte ville som hon och jag för själen var så trasig. Det var så fint hur hon lät båda våra storys få finnas bredvid varandra - lika stora och riktiga. För ju mer man pratar om det desto tydligare blir det att alla kvinnor har sina egna historier att berätta när det gäller barn och föräldraskapet - ibland helt oberoende om man faktiskt har barn eller inte. Och alla är precis lika viktiga att lyssna på. [caption id="attachment_2147372722" align="alignnone" width="800"] Foto: Claudia Jonson / Den lilla fotobyrån[/caption] Det finns inget rätt eller fel, även om vi så lätt tvingas in i de tankebanorna. Och som förälder älskar man för första gången orden "allt ser normalt ut". Det finns något vilsamt i att vara som alla andra - utan att för den delen gå vilse i genomsnittet. Var, när, hur och varför är sällan som alla andras. Vi har alla olika saker att berätta. Och detta är bara början på vår historia. Tack Claudia för de enastående bilderna.
