Kära nån, nu är jag trött på kalasandet! Dessa senaste 3-4 veckor har varit ett maraton i sociala tillställningar. Nu orkar jag inte mer! Det tänker man inte på när man försöker hitta optimal tid att få barn (en illusion förunnad BK (before kids)) . Man borde planera 10 år framåt och då tänka ”få dem gärna mellan augusti och oktober så man sprider ut alla happenings”. Skojar såklart, förutom när jag menar allvar. Mimosa på hörnan. Kul att ta bild på, värdelöst att köpa med sig hem. De borde användas som ved med tanke på hur snabbt de torkar. Barnkalas. Man fattar inte förrän man fattar. Hur lite man orkar dem och hur mycket man gör dem för man älskar sina barn. Och dom älskar sina kompisar och det är det finaste att vila ögonen på. Kanske är det sista året som unicorn får dominera? Vi får se men det känns som en skälvande tid mellan det ena och det andra. Snart ska vi söka skola till Idun och sista terminen på förskolan stundar. När Idun slutar är det prick 10 år sen vi skolade in vårt första barn där. En era håller definitivt på att summeras. Jag känner det i hela kroppen.
