För ett par veckor sen tjoade jag något om att jag var så nöjd över att jag inte varit sjuk sen barnen började skola/förskola igen efter sommaren. Säg. Aldrig. Så. För då kommer Idun. För att lägga till på eländet så började det dessutom med att jag blev sjuk och hade en deadline på jobb. Det har varit en sån vecka där folk utan barn tror föräldrar överdriver och "hur jobbigt kan det vara?". Jag är här för att berätta att det kan vara ganska jobbigt! Idun är under filten, för att symboliserar känslan. Bilderna är en bildserie som jag skickat till Anton genom veckan. Det finns ingen som man kan klaga lika mycket till som sin partner. Jag inser att utomstående till sist blir trötta på det. Men tur jag har Anton, och bloggen! Jag orkade inte ens redigera bilderna. Jag uppskattar en fin bild, men senaste tiden har jag också tänkt mycket på filterbubblan som är internet. Allt är bubblor, men det kan i alla fall finnas olika. Fast ja, hade jag orkat hade jag säkert också outfit pose-at. Saknar att känna mig fin. En del av tröttheten är att man blir ganska sur. Typ såhär! Inser nu här i efterhand att det var här det började, när jag hämtade henne måndag eftermiddag. Igår runt kl 15 blev Idun pigg igen (alltså, true story, för det var sån markant skillnad) medan jag och Algot kämpar på! Vi längtar till måndag! Ganska tuff vecka om jag ska vara ärlig. Men försöker falla in i höstens bekanta famn med lite värdighet. Kram, vi hörs snart igen.
