Är ni kvar? Jag dök in i livet och det var allt jag orkade. Natten mellan den ena och andra lägenheten låg jag klarkvarken på ett hotellrum och lyssnade på min familjs andetag. Jag somnade till sist till deras små ljud och kände en uppriktig trygghet och, well, tacksamhet. Och så lovade jag mig själv att stanna där en stund, att det fick vara okej så. Men nu är vi i alla fall äntligen på plats i den nya lägenheten. Perfektionisten i mig vill typ visa upp färdiga bilder, men detta är ju livet och livet är en process. Så här kommer ca 3 dagar av process. I onsdags gick flyttlasset och oh Lordy så mycket kartonger. Det var helt vansinnigt, på gränsen till pinsamt (till vårt försvar hade dock företaget packat halvfulla kartonger, but still). Här är köket, detta var ca 2/3 av alla kökets alla kartonger när allt var flyttat. Klipp till typ i torsdags! Anton var som en maskin som rörde sig mellan kartong och köksluckor. Hur mycket jag än älskar detta bord (Alvar Aalto är en designfavorit!), så har vi beställt ett nytt och större matbord. Kommer om ett par veckor. Ett av vardagsrummen. Vi fick ett tips om att göra ett rum till "flyttrummet", där vi kunde stänga om kartongerna för att slippa se dem om vi behövde en paus. Kan hälsa till att detta rummet inte räckte till det. I skrivande stund så har vi åtta kartonger kvar här. Vi väntar in garderobsinredning och en hallmöbel innan vi kan trolla bort de sista kartongerna nämligen. Vi firade flytten med traditionsenlig pizza med ett par kompisar. Det kändes trots allt mysigt att inviga första kvällen med personer man tycker om. Ett vardagsrum in the making. Vi behåller rummen i fil till allmänna familjeytor ett tag till, det funkar bra för barnen att sova tillsammans och nu kan vi njuta av att vara tillsammans men ändå har mycket yta! Barnens rum i onsdags. Så glad för att jag bestämde mig för att måla barnens rum i sista minuten, det blev en av mina favoritfärger. Återkommer med ett samlat inlägg om alla våra färgväl så småningom om. Barnens rum i fredags. Det kändes viktigt att barnens rum blev så mysigt som möjligt så snabbt som möjligt. För trots att denna lägenheten är en dröm, så kräver den sin emotionella omställning. Speciellt för en liten två åring som inte helt fattar vad som hände. Imorgon är moving week officiellt över när vi lämnar över nycklarna till vår gamla lägenhet och det nya livet börjar här.
