Vi tjuvstartade sommaren genom att spendera en långhelg i huset. Men det var inte alls sommar, utan svinkallt så brasan slocknade aldrig, alla filtar plockades fram och fårfällarna värmde våra barn. Men åh så mysigt det också var. [gallery columns="2" size="full" ids="2147372670,2147372669"] Till och med solen tittade fram en av dagarna innan stormvindarna tog fart. Huset kommer verkligen till liv i solsken. Som så mycket annat. Jag hade med mig en bukett från stan. Annars brukar vi ju plocka det som finns att tillgå på tomten, men februari är en trist historia och jag skulle fota vår-inspirerande bilder. I huset hänger vi vid frukostbordet länge, så länge att jag alltid hinner bli hungrig igen. Alltid tillsammans med den här virvelvinden i sitt bångstyriga hår. "Jag älskar röda huset", brukar han säga. Tror det är för vi alltid umgås även när vi inte umgås. Gjorde det mysigt och plockade fram inredningen (som annars ligger mussäkrade i plastbackar). Funderade på väggfärg och tänkte på allt jag vill hinna med i vår och sommar. Men även här skyndar vi långsamt. Fyra år sen vi köpte huset och vi funderar fortfarande. Vinter, kallt och vackert, allt på samma gång när frosten la sig över trädgården. Drömmen är att i ett likadant foto är det mögliga huset ersatt med ett fint glashus. Men det kommer nog ta sin tid. Oh well, drömma bör man, annars dör man. På förskolan säger dom att Algot älskar att hjälpa till. Ibland ser vi glimtar av det hemma. Det är mysigt! Tänk att han snart blir fem. I sommar har Anton lovat honom att bygga en trädkoja. Och denna lilla avslappnade kropp låg mitt på golvet mitt i allt stök och bök. Klassiskt andra-barnet? Och i inredning låter vi det också sakta men säkert synas att Idun äntligen är här. In med spjälsängen igen i vårt sovrum och så kändes det självklart att hon skulle ha lite svalor att titta på. På sommaren vaknar vi ofta kl 04 av allt fågelkvitter. Det är i alla fall nästan alltid sommar inne i huset, oavsett vad det är ute. <3 [gallery columns="2" size="full" ids="2147372686,2147372685"] Nästa dag vaknade vi till ösregn och storm. Dukade fram fint för att kompensera. Känns som det alltid står mat på bordet när vi är här. Tillbaka på sin plats, men denna gång med en helt ny frisyr. Och blev, om möjligt, ännu mer lik sin pappa. Jag trodde alltid att vi skulle fixa i en rekord fart här i huset men även om vi fixar lite här och där hela tiden så chillar vi mest faktiskt. Eller jag. Jag blir alltid toktrött i huset, medan Anton får energi. Han är trött i stan. Så väldigt lyxigt att vi kan växelverka så. Får se vem barnen blir mest lik. Men mest av allt älskar vi när vi får sällskap i huset. Jag antar att det nästan är hela poängen med ett sommarhus. Man umgås. Med familjen och med vänner. Extra lyxigt förstås när våra vänner kommer med kompisar till Algot. Då blir det fart kan jag lova. Här är Algot och Ebbot som hjälper oss duka. Ebbot är min kompis Emelies unge. Emelie har jag känt nästan halva mitt liv, sen gymnasiet. Sammanlänkade vid höften på gymnasiet och sen har vår relation snällt får hänga med i alla svängar livet tagit oss. Inte alla relationer som pallar det vill jag lov. Och när vi ses med 4 barn sinsemellan är det inte utan att man blir lite rörd. Och hennes lilla Signe. Algot är ett år äldre än Ebbot och Signe ett drygt år äldre än Idun. Så fint allt kan bli. Hoppas dom blir lika bra kompisar. Jag som tappade halva min familj från att mina föräldrar skilde sig när jag var typ nio, tio år tycker det är himla fint att livet ger en möjlighet att plocka ihop sin egna nära och kära i olika variationer och konstellationer. Och sen var den fina helgen slut <3
