Okej. Låt oss hugga in. Algots rum. Eftersom jag nog led av någon sorts pre-post-gravidtetesproblematik så hade jag svårt att knyta an till barnet i magen. I magen var Algot den, det, rör-inte-min-mage, om-allt-går-bra osv. Vilket också gjorde att jag varken köpte speciellt mycket barnkläder eller barninredning. Gömde mig bakom att vi ändå inte hade något rum. Men tiden läker faktiskt vissa sår och nu är det dags att våga vältra mig i grejer till Algot. Mitt högt älskade, livslevande människobarn. Äntligen! Hans rum kommer bli ganska litet. Men tillräckligt stort för att få lov att kallas rum. Viktigt att tänka på inför en eventuellt framtida försäljning. Vet inte hur många gånger Anton rivit sig i håret när han kollar på den mäklar-ritade beskrivningen och planlösningen. Rum som är mindre än viss antal kvm och som inte har ett fönster exempelvis får inte kallas rum. Typ. Något att använda när mäklaren försöker ta betalt för ett rum som inte är ett rum. Nåväl. Algots rum kommer i alla fall bli långt och smalt. Som på första bilden i kollaget, på ett ungefär. Tror jag. Sorry Anton (jag är minst sagt mer höftig än vad han är). Jag har inte bestämt mig än för om hans rum eller vårt sovrum skal bli rosa. Men minst ett rum ska vara rosa. Men medan vårt sovrum gärna får vara lite mer rofyllt (efter att i 7 år ha sovit i arbetsrum/barnrum/garderob) så tänker jag Algots rum får vara mer vilt. En blandning av olika mönster, material och färger. Tänker att man kanske inte ser stöket så himla mycket då. Ska blir kul att titta tillbaka på de här när det är klart. Jag kan helt klart inspireras av olika stilar. Plockar lite här och där. Och så vips, blir det ens eget. Därför är det också helt dumt att glo sig blind på en och samma stil. Blanda för guds skull! Så hittar du dig själv mitt i det. Eller. Jag gör det i alla fall. I vårt rum kommer det få plats en säng och några garderober. Så exotiskt. Anton vill gärna bygga i något ljust trä, ask exempelvis. Och visst tycker jag det är himla snyggt. Men för mycket blir för arkitektigt. Pinterestigt. Som alla andra (vem nu alla andra är!?). Men lite här och där - precis som lite färg (på tal om att blanda stilar!) så tror jag det kan bli varmt, fint och ombonat. Och med lite ljusare nyanser kanske det blir en lugnare känsla? Jag tror det. Vitt blir det i alla fall inte. För oavsett tips och råd så blir jag inte lugn av det. Jag får typ existensiell ångest och vet inte vem jag är. Men någon form av sänggavel vore ju fint - och roligt! Beroende på hur mycket av väggen som Anton lyckas övertala mig ska vara i trä så får vi se om vi kanske återanvänder lite av vår gamla sänggavel vi byggde för ett par år sen eller om vi målar en direkt på väggen. Alla bilder hitta ni föresten på min Pinterest! Vad tror ni om det hela?
