Så var det söndag igen! Jag började fredagen med att faktiskt klä upp mig, helt tack vare Live:en med Filippa i torsdags. Det var så kul och mysigt! Och jag blev så glad av alla som hörde av sig efteråt. Kanske vågar man sig på det igen! Speciellt var det många som tyckte det var kul att jag sa att jag ofta är på dåligt humör och inte orkar få ett psykbryt i garderoben. Jag tänker att alla har det så då och då!? På gott och ont har senaste årets mjukisbyxor sänkt ribban rätt rejält. Skönt på vissa sätt men att få prata lite mode igen gjorde att lusten börjar bubbla igen. Den senaste veckan har jag stundvis haft lite svårt att hålla geisten upp just nu. Sover lite halvkass (både på grund av Idun och mig själv), februari börjar tränga in i märgen och så....har jag två småbarn. Oh, well. Hade totalt underskattat kraften i dem. Igår gick jag en promenad med en vän i samma läge och vi började spåna på hur man kunde hitta en barnvakt. Kändes nästan tabu att prata om men efter 1 år av noll avlastning så börjar diverse förändrar runt omkring oss bli desperata. Men annars är detta några av veckodagarnas bästa stunder. Snart är alla barn inskolade och vår bubbla försvinner. Men jag tror minsann att jag kände våren mot mitt ansikte där i någon sekund. Sen kanske jag inte ska skylla allt på barnen. Vi håller igång jag och Anton, det gör vi. Vi har målat så mycket den senaste veckan att jag knappt känner igen mig. Förutom att vi målat köket i huset och ska måla hans rum där, så har vi också bytt rum med Algot i lägenheten. Det börjar luta åt att vi ska börja titta på större lägenheter men under tiden vill vi ju ändå njuta i våra älskade lägenhet. Jag gillade inte känslan att vi tältade i Algots rum så vi målade om. Det ska ju in lampor, täcken, någon hylla, vi ska anpassa sänggaveln och jag vet inte allt. Men alltså; otroligt hur lite färg kan förändra ett rum!
