Igår började Algot förskolan och min arbetshöst tar vid. Jag har funderat så mycket på den och framtiden i sommar att jag känt mig helt snurrig. Jag har drömmar som ligger och pyr i kroppen i en blandning av "kan jag", "borde jag", "vågar jag". Vet inte om jag fått någon rätsida på det men började i alla fall måndagsmorgonen med att cykla till torget och köpte en (tre) knippe sensommarblommor. Det är inte optimalt för mig att jobba hemma i höst, även fast Anton ska vara föräldrarledig i höst är det lätt att jag "hjälper till" när jag är hemma samtidigt som Idun. Det är svårt att släppa helikolpterperpsektivet man har som förälder. På vår hylla står två fat jag köpte när vi var i Tisvilde. Gillar det med fiskarna på väldigt mycket. Gladious i olika färger och solrosor får pryda mitt hemmakontor. En bukett man blir glad av. Vissa investerar i pärmar och häftapparater, jag i blommor. Och här i vår lägenhet syns livet överallt. Känns som man städar det där köket stup i kvarten innan det är stökigt igen. Som tur är är jag en person som inte störs av stök. Notera gärna havrefrasen i saltet. En del av småbarnslivet jag absolut och till fullo har accepterat. Kanske för att jag var stökig innan jag fick barn. Värre är det när jag missar kvällshäng med kompisar på stranden en urhet dag för att klockan är för mycket och jag måste natta barn istället. Då är jag inte lika zen. Vårt sovrum. Jag älskar färgsättningen här inne. Det är förlåtande med färg när man är en stökig person, det liksom integreras i all färg. Vårt boende är också något jag funderat mycket på i sommar. Vi bor i en liten trea och jag ser ju en framtid när vi inte orkar ha Idun i vårt rum längre. Det är jobbigt när man funderar på så stora saker som jobb och boende samtidigt. En del av mig kan längta efter något annat men samtidigt älskar jag den här lägenheten. Varje gång jag scrollar på Hemnet konstaterar jag alltid "det finns inget som vår lägenhet". Men så kom vi på att att vår säng preciiiiiis går in i Algot lilla rum. Så om vi byter rum med honom och fyller denna fina hylla med barnleksaker istället så kan Idun och Algot dela rum i ett par år och vi kan bo kvar ett tag. Blev så lättad när vi kom på det. Jag har andra drömmar i huvudet jag vill göra innan vi lägger pengar på en större lägenhet. I vår hall mellan Algots och vårt rum hänger en tavla på Anton när han är liten med hans pappa Rolf. En fin liten påminnelse om allt behöver nämligen inte gå så fort och att tiden går ändå.
