Vårt vardagsrum har fått sig en makeover det senaste halvåret. Förutom några nya möbler så har jag även köpt konst! Så otroligt roligt! En dag sms:ade jag min mamma en bild på vår tomma vägg och frågade "vad ska jag ha här". Jag kände mig så otroligt trött på prins och standardmåttet 50 x 70, så jag rådfrågade min konstintresserade mamma. Hon hade ett svar till mig direkt. Hon hade nämligen lärt känna Rayna Cunninghamn och förälskat sig i en av hennes tavlor - problemet var att hon inte hade mer vägg kvar. Så min vägg fick steppa in! Så en dag kom Rayna som en virvelvind med sin skåpbil till Malmö och levererade ett av mina första konstverk till lägenheten. Jag har ett litografi som min mamma fick mig att köpa en gång för flera år sen, och den har fortfarande en givet plats på våra väggar, men detta är min första målning. Är jag vuxen nu? Förutom att jag föll lika handlöst för den som min mamma så kom den också med en rolig historia. Så är det ofta med min mamma. Rayna och min mamma har träffat varandra när Rayna och en väninna till henne hade spanat efter människor som såg trovärdiga ut på tågstationen. Blickan zoomade in på min mamma (ändå gulligt). Rayna designar nämligen även väskor och efter en liten logistik-miss behövde Rayna akut få en väska till Stockholm som sen skulle hela vägen fram till Oskars galan i Los Angeles. Så om man kisar lite kan säga att min mamma såg till att Stellan Skarsgårds fru slapp gå utan väska på årets galakväll. Så tavlan är inte bara vacker, den påminner mig om att anything can happen. Och den får mig också att slänga in ett litet inredningstips: våga möblera med stora möbler och låt proportionerna växa. Inspirationen och intrycken blir på köpet mer intensiva. Nästa gång jag hälsar på min mamma ser jag framemot att åka och hälsa på Rayna i hennes studio. Drömmigt.
