På Instagram pratar jag om "piffa stöket". Tanken är att om man har grejer man gillar och saker i färg så kommer stöket ändå ser härligt ut. Förutom diskbänken och gammal disk - det är alltid bedrövligt. Även om jag gillar foto som konst och gillar att bygga små stilleben och ta bilder på det (skitbra övning för ögat och kreativitet + enkelt att göra hemma, det behöver inte vara så svårt) så är jag världen mest stökiga människa. Lämnar kläder prick där jag tar av dom, lägger aldrig saker på sin plats (även om dom har en plats i mitt huvud, hittar aldrig mina saker när det är städat) och skiter faktiskt i vilket. Stök stör mig nästan aldrig. Jag städar ofta när jag har ångest för något annat som ett sätt att försöka få kontroll över en situation jag är orolig över. Att vår lägenhet är ett bombnedslag har typ alla i vår närvaro accepterat som en del av charmen. Här hade jag egentligen velat köpa en lite finare handduk än den Anton köpte på kreta som 14åring. För då stör det inte lika mycket att dörren står öppen osv. Det är hela idén bakom piffa stöket, hehe. Därför köper jag nästan alltid helst grejer med fina förpackningar. För att jag vet att det kommer ligga framme. Sladdar osv är mitt värsta. Jag köpte en designad lampsladd en gång för 6 år sen och folk tyckte jag var sjukt pretentiös och konstig. Jag tyckte mest att jag var smart, hehe, eftersom det är sjukt svårt att dölja dom (plus sex år senare kan man köpa en mängd olika varianter på sladdar). En annan fråga är varför grejer till barn måste vara så fula? Bamse-balsamet till Algot i den gröna skålen exempelvis, varför en ful gul och inte en fin gul (även om jag fattar att det är en smaksak)? Ett annat tips är att bo i en lägenhet med mycket solljus, då ser allt fint ut (förutom fönstren men dom skiter jag verkligen i). På tal om gult. Algots nya rum! Går i gult, grått och rosa just nu. Det behövs lite hyllor osv på väggarna men trots det brukar jag gå in och lägga mig här och titta på alla fina grejer. Jag inredde det lite till mig själv också visade det sig. Känns för övrigt så lyxigt att ha olika rum att vara i nu. Hade helt underskattat den lyxen, att kunna stänga dörren om sig. Och så fick vi en liten mini-hall mellan våra olika rum. Där har vi mest garderober. Men här hänger även en tavla på Anton och hans pappa (målad av en vän till familjen) och mormors gamla Y-stol. Tycker det är så fint och tycker så mycket om att få ta hand om dessa gamla fina grejer från våra familjer. Färgen i hallen fick Anton bestämma, han var övertygad över att en mörk färg skulle vara fint. Tur för honom att han hade rätt. Väldigt fin, matt mörkgrå som tillför det lilla extra till lägenheten.
