Såhär såg jag ut igår när jag hade svår bakisångest jag var inte askalas men vad skall man säga tål inte lika mycket idag jag har aldrig varit en glad drinkare inte ens i mina unga dar aldrig som Anton som slår ihop händerna tjoar skål en till! hurra för idag ängsligheten sipprar alltid ut genom porerna på mig i dagarna två vaknade i morse fortfarande med känslan att världen sitter på min bröstkorg jag har svårt att röra mig kan du snälla flytta på dig? världen vägrar sängen känns som kvicksand skäller på Algot har inget tålamod känner mig skakig, sur skall det verkligen vara sol idag igen? Anton tuggar högljutt jag lyssnar inte när han pratar men jag hör att han äter yoghurt slurp slurp svarar att vi skall på öppna förskolan när han pratar om något helt annat jag är inte där i mitt huvud tänker jag på allt jag måste göra hur jag aldrig kommer bli något eller någon allt känns fel huden skaver andningen krånglig måste man verkligen andas också? världen begär så mycket hela tiden tänker i en sekund att om den går under idag så gör det inte så mycket men sån tur skall man väl inte ha så lovar mig själv heligt att bara dricka vatten och äta morötter från och med nu
