Colorblock, min bästa grej nu förtiden nu när alla mina yppiga kjolar fått gå ligger på en hylla någonstans och hatet mot praktiskt har istället blivit ett pågående expriment för kvar står jag med resår en gång min värsta mardröm men som nu well, inte är så dum funderat mycket kring kläder sen den där listan om just det florerat omkring i bloggosfären och inte minst sen jag fick barn men när jag tänker efter har kläder alltid varit viktiga när jag väntade Algot föreställde jag mig en cool, färgstark mamma inte pjoskig eller rädd gud, förbjude - tråkig jag ville fortfarande vara ung insåg nog tidigt att jag kan skapa mig själv när jag går upp tittar in i garderoben, känner efter vem vill jag va idag när min pappa dog och jag drunknade i byråkrati 22 år och en vilsen skit bland kostymer och en allvarlig min klädde jag mig i pennkjol och blus jag var darrande rädd men klädd på ett helt annat sätt och det hjälpte att spela lite teater tro det eller ej kläder, stil så lätt att reducera till trams och ytlighet visst det finns viktigare problem men jag måste erkänna att för mig är det ett sätt att navigera bland och svinga mig fram bland livets olika kast
