Idag hade nästan varit en 10/10 poäng- dag om det inte vore för att jag varit så innerligt trött. Det var vår i luften idag. På riktigt. Snön smälte och jag kunde posera utan jacka och utan att frysa ihjäl som en idiot. Men jag öppnade ett jobbmejl igår. Absolut mest roligt och spännande men också lite nervöst så jag var uppe halva natten och dividerade med mig själv. Vaknade i ett ryck tre timmar senare och var så förvirrad att jag jagade iväg Algot en timme för tidigt till förskolan. Fick skicka ett sms och be om ursäkt för jag lämnade honom så mycket för tidigt. Årets mamma var det här ja! Åt lunch med min goda vän Claudia som driver den lilla fotobyrån. Som tog den här strålande bilden med sin kamera. Och alla andra med min. Jag vågade mig på och fråga om hon kunde ta en dagens med tanke på att hon faktiskt jobbar som fotograf. Fint att få ha så gulliga, kreativa och modiga kompisar. Men min arbetsdag sprang i väg fortare än väntat när det kröp fram att Anton glömt säga att han skulle jobba länge idag. Både han och hans chefer har en tendens att glömma att det finns familjer hemma. Och det irriterar mig så innerligt när kylen dessutom är tom. Blir liksom så extra omständigt att vara själv hemma. Så tröttsamt att dra hela lasset själv. Fattar inte hur svårt det ska vara att tänka steget längre. Jag lyckas exempelvis jobba och tänka på att kylskåpet är tomt samtidigt, medan det verkar resultera i en svår hjärnblödning hos en del män. Så tröttsamt. Som om frustration vore en del av dagens tema så var jag så trött på att mina vårkläder hänger orörda i morse. Så drog på en långärmad tröja under t-shirten och höll mig varm. Men i det stora hela var det faktiskt en bra dag. Stora grejer stundar liksom (stay tuned). Synd bara att sömnbrist skapar såna hjärnspöken.
