Hösten började så himla jobbigt. Jag var ledsen hela sommaren, när jag slutade gråta i mitten av september någongång så slog det mig att jag gråtit varje dag hela sommaren. När jag satt och hulkade på vårdcentralen så såg snälla ögon på mig och sa "det kan va så att du gått runt med postförlossningdespression i mer eller mindre vågor sen du fick ditt första barn". Jag hade äntligen gett upp - på ett bra sätt. [gallery columns="2" size="full" ids="2147375144,2147375146"] Sen dess har saker ändrats ganska fort även fast allting ser likadant ut på utsidan. Men insidan har definitivt möblerats om. Jag är glad igen. Inte hela tiden förstås, småbarnslivet i kombination med att försöka driva eget företag är ibland frustrerande för att uttrycka det milt, men jag är inte ledsen hela tiden. Utökade min garderob också till saker jag faktiskt passar. Vet inget som är en sån mood-kill som för små kläder. Investerade i en perfekt rosa halsduk från Acne och en grön höstjacka från &otherstories. Nu ska jag bara få tag på en snygg ryggsäck till när jag går fram och tillbaka från kontoret och diverse möten. Sånt som gör mig glad. I helgen åker vi ut till huset igen och möter upp med min lillebror och hans familj. Algot har gått hela veckan "nu är det bara 5, 4, 3 dagar kvar till Viggo kommer till röda huset". Very cute. Vi får fortfarande vänta på danska presskonferenser för att se om vi kan träffa varandra utan att behöva sitta i karantän. Men nu blev det grönt ljus i ytterligare än vecka. Ännu en sak att vara glad för <3
