När jag kommer tillbaka till stan efter att ha varit i huset ett tag brukar jag vara lyrisk. Jag brukar typ chatta med mig själv i en sms-konversation med Anton (alltså bombardera honom löpande med sms) om hur mycket jag älskar stan. Sms:en uteblev denna gång och jag vet inte riktigt varför. Det är helt klart någon soul searching som pågår inombords, men jag kanske inte måste ha alla svaren idag. Även om det hade varit väldigt skönt. Något som faktiskt är skönt är att Algot börjar skolan imorgon! Ä n t l i g e n. Detta startskott och denna milstolpe har flåsat oss i nacken i över ett år nu. Så pass påträngande att vemoden till sist ersattes med ett tonårsaktigt "shut the fuck up and move on"-attityd. Nu vill jag bara dra av det förbannade plåstret! Klädde mig i supermjuk och kroppsnära (en kombination man ändå måste gilla) kjol från Monki och ceriserosa tröja från Ganni. Flipplipps till i sann augusti-style. Men ska sanningen fram känner jag mig så in i helvete ful och sliten trots både dyra och energikrävande insatser. Synd man inte kan köpa sömn, då hade jag lagt pengarna där i stället.
