Hej kompisar, vi är hemma! Dagarna i England gick så snabbt att det ett tag kändes som om vi bara var på flygplatsen. Men jag antar att det är så när man försöker ta igen ett par år på några dagar. Det händer såklart att jag önskar att jag hade min familj närmre rent geografiskt, men hemmakänslan är där ändå. Jag antar att det är så med familj även fast man inte ses så ofta. Vi hann checka av att spela Uno, åka in till London och så en traditionesenlig countryside pub-lunch. Mellan att Algot tog denna bilden och sa "jag tog många mamma" och kunde göra sig förstådd helt på egen hand på engelska, när han gick runt med Sörens granne, så inser jag att det verkligen är en digital generation jag närt vid min barm. Ibland oroar jag mig för hur det ska vara när han blir äldre, i de redan svårnavigerade tonåren, men jag iakttar än så länge nyfiket. Nu kommer Idun igen, hon är så e x t r e m t mammig för tillfället att det är svårt att ens vara en person utanför det. Men det är ett eget inlägg. Men det betyder att jag ger upp detta, även fast jag har mer att berätta. Så istället: hur mår ni?
