Herregud vad jag är på dåligt humör just nu. Gråter och skriksuckar rakt ut om vartannat. Och ibland flyger en knippe energi förbi mig och jag tänker "nu skärper du dig" och klär på mig. Tar en bild. Lägger ut. Sen gråter jag igen. Men kom såhär långt häromdagen när jag jag insåg att det lätt kan dröja ett par veckor till innan någon bebis kommer och eftersom jag är 5% från att bli deprimerad så ansträngde jag mig och åkte på kalas och la mig helt enkelt i annan soffa för dagen. Jag tror ju på effekten i kläder (alltså att man kan justera sinnesstämning, kraft och sånt) och kände mig faktiskt lite fin här. I en kjol som jag i ett normalt tillstånd haft svårt att känna mig som mig själv i men som passar finfint med kanonkulan. Jag har en liten hög med post-gravidtetskläder som väntar på mig efter förlossningen. Behöver lämna den här deppfesten (den i kulisserna) bakom mig och ge upp mina sladdriga gravid-mysbyxor som typ luktar kiss. Ja. Jag sa det. Kiss. Det är ibland jättesvårt att hålla tätt. Det är så för jättejättejättemånga och det visste jag inte innan jag blev gravid så nu sa jag det. Så någon annan som kanske luktar och läcker kiss ska slippa känna sig som en besvikelse. Jag blev lättad när någon berättade för mig att de var tvungen att använda bindor sista tiden i graviditeten. Jag är så jävla glad för mina barn (!) men att vara gravid är något av det mest bisarra min kropp varit med om. Och att vara höggravid. Herrejesus. Behövs lite finkläder ibland för att stå ut.
