Hela förra veckan hade jag himla ont i magen - förstår nu varför! Poff sa det och så var magen dubbelt så stor. Växtvärk. På vissa sätt håller det fortfarande på att sjunka in för mig att jag är gravid. På så sätt är det "tur" att man har nio månader på sig. Men jag är också en av dem som inte är jättebra på att vara gravid. Kroppen verkar fatta hur den ska göra men mitt huvud är desto mer långsam. Även om det är liiite lättare nu, kanske mest för jag känner igen känslorna, så tycker jag fortfarande att det är lite jobbigt när kroppen ändras. Jag blir förvirrad samtidigt som det är lite mysigt och spännande, typ så. Jag har insett att man verkligen både kan klä ner och fram bebiskulan. Jag är minst van vid det sistnämnda. Dels på grund av den nämnda förvirringen dårå, men också för det finns så mycket tjatter om hur man ska va gravid. Stå absolut inte man handen under magen! Stå man handen under magen! Njut! Nej, stå som normalt! Ingenting är annorlunda egentligen! Va dig själv! Herrejävlar, man kan bli helt slut i rutan av mindre. Så nu kör jag helt enkelt efter dagsform och känsloregister. Igår var en kjol- över- magen- dag för första gången! Imorgon kanske det blir en gammal potatissäck. Vem vet, det svänger vilt här i vilda västern av hormoner.
