Jag måste erkänna att humöret dalar just nu. Känner den kommande identitetskrisen komma nalkandes. Tittar på mig själv i spegeln och känner inte igen mig. Det är ju sin sak, men känslan inbords är en annan, mer tärande. Alla som är eller varit gravida (eller inte för den delen) som man pratar med har ofta känt samma sak i någon form, någongång och ändå skäms jag lite för att jag inte känner mig fin. Skäms extra för att jag dessutom blir lite ledsen för att jag inte känner mig fin. Kämpar med att hitta mig själv i allt det nya. Igen. Även om jag denna gång har lite lättare att låta graviditeten vara vad den är (för mig) - en transportsträcka. Så är det ändå en ganska lång väg, vill så gärna försöka må lite bra under tiden även om vissa påstår att den är kort (vilket den är i längden). Min frisör sa det sa bra en gång, "man letar efter sig själv efter en graviditet". I en ny frisyr, ny hårfärg, desperat efter att känna sig som sig själv så lyfter man på varje sten. Ibland känner jag mig helt gråtfärdig på kvällarna och känner längtan efter att ha min kropp ifred bränna lite i kroppen. Med Algot envisades jag med att blicka bakåt, jagade det som var innan och ville bara tillbaka. Det vill jag inte nödvändigtvis nu, men famlar fortfarande lite i känslan av att jag inte vet vad som är framför mig. Jag försöker använda kläderna i min garderob så gott det går, men det är inte bara min mage som växer när jag är gravid. Och känslorna är all over the place, som en viss kunglighet en gång sa. Så mina mönsterkombinationer och siluetter som jag egentligen älskar får mig att känna mig klumpig. Så idag letade jag lite efter mig själv inne på HM. Jag tänkte glatt även denna gång att det skulle vara skitkul att klä sig som gravid, tycker istället fortfarande att det är mer svårt än kul. Men nu har jag googlat och läst att ribbade klänningar ska vara toppen. Så hoppas på att hitta mig själv där just nu.
