Jag överlevde blev tjugonio och direkt lite visare jag kände det när jag vaknade i morse okej, nu ljuger jag jag var dödstrött Algot har tajmat min födelsevecka med hans tandvecka men ändå, jag kände någonstans där under de svullna tjocka ögonlocken att det kommer bli okej jag önskade mig det av min kompis när hon frågade mig vad jag önskade mig häromdagen har insett att alla människor oroar sig inte som en själv där ängsligheten inte alltid skaver som ett skoskav som aldrig läker allt ordnar sig alltid, säger hon och jag svarar att den känslan den önskar jag mig svår sak att packa in men jag vet inte jag kanske slog den önskningen in lite grann ändå som ett födelsedagsströssel, ett litet magiskt stoft av det löser sig
