Jag vaknade i ett ångestpåslag imorse och hade städat hela lägenheten innan Anton vaknade. Min kropp kör rätt hårt med mig just nu. Jag har varit på fruktansvärt humör de senaste dagarna, så pass att jag började fundera på om det är PMS och min mens håller på att komma tillbaka när en kompis påminde mig om det. Oavsett om det är pms-hormoner eller amningshormoner eller spelar-det-ens-någon-roll så blir det så mörkt i mitt huvud. Som att allt som hänt en och kommer hända i livet tynger en på en och samma gång. Jag avskyr verkligen när det blir så högt tryck. Jag blir så ledsen. Men så gick jag en promenad med en kompis ikväll. Hade egentligen tänkt avboka den med svullna ögon och en öm kropp. Men så visade sig att det var precis det jag behövde. Lite sällskap och en promenad en vårkväll. Det är en balansgång att röra sig framåt för att inte deppa ihop helt och respektera att man mår dåligt. Det blir ofta en mellanväg av sig själv. Och så fångade jag JWHF Style Challenges vårtema som jag satte ihop under påsken i en mysklädsel. Det går också bra.
