Jag sitter på badrumgolvet när jag skriver det här i ett mörkt hotellrum medan Amsterdam pulserar i solnedgången ett helt annat liv, alldeles bredvid en orolig Algot ska sova och det bara för oss att följa med så som han gör med oss det var inte direkt han som skrek jag vill till aaaaaamsterdaaaaammm man ger och man tar, helt klart även om det var svårt för mig att acceptera i början istället gjorde jag allt för att ingenting skulle ändras, trots att hela världen vänts upp och ner bidrog till ganska mycket heartache vill jag lova men sånt är livet solnedgångar får vänta, det gör inget att vi missar för vi har gryningen
