Jag jobbar i butik nästan hela veckan. Det är så himla härligt och skönt att bara stå rakt upp och ner och utföra ett jobb. Prata med människor, ta betalt, ge en vara, ha en bra dag, inga konstigheter. Jag ifrågasätts inte. Jag ifrågasätter inte. Konkret och enkelt och jag har saknat det. Nackdelen att jobba med kreativitet; det är flummigt. Branschen är stundvis hård och det är svårt att inte falla för hur alla andra gör. Läskigt att säga "såhär vill jag göra". Tycker Krickelins inlägg idag var ett av de bästa på länge. Kanske för jag kunde känna igen mig i mycket. Speciellt det där med att alltid vara lite trasig och känna skuld och skam i det. Läser det samtidigt som Anton smeker mig över ryggen och säger "Glöm inte ta hand om din själ, Christin", medan han sätter på tv:n. Sån enkel mening, han säger det i förbifarten, men samtidigt så omhändertagande. För den visar att här får det lov att finnas plats för den, själen. Även om självhatet ibland äter upp mig och jag slår på mig själv, att jag borde pressa hårdare, inte vara så känslig, så är jag samtidigt stolt över att jag säger stopp, lyssnar inåt. Även om det ibland kan ta lite tid. Men jag har alltid tagit hand om mig själv. Även om man måste göra om flera misstag många gånger. För mig handlar det om att lära sig sätta gränser. Det är en dryg väg och kanske livslång läxa. Men väl värd när den är gjort. För det är så jag tar hand min själ.
