Algot sprang själv till sin säng idag hopa hopa sa han när han ville gå och lägga sig en hel timme tidigare än normalt tror att februari tränger in även i honom gråheten, som om det försöker slå någon slags rekord precis som Trump försöker vinna grenen i idioti hela världen är upp ner och jag har prickigt och randigt vart är vi egentligen påväg? det frågar jag mig varje fredag när vi sitter och kolla på På Spåret vardagslivet så väldigt bittersweet helt ärligt försöker jag bara ta mig igenom den här veckan sen är det Mars vårens första månad även om det också blivit tokigt idag sprang jag tre kilometer bara men i ösregn och det är väl något hade så sjukt ont i huvudet och februari kändes som en tvångsjacka frihetsberövande lever i någon slags vakuum där jag ser mig själv med vita sneakers en t-shirt kjol välklippt hår sen där borta någonstans lever man vilket provocerade mig jag gör vad fan jag vill som ett trotsigt barn men jag kände det så klart jag har inte tid att vänta på att februari skall ta slut jag vill börja nu
