Någon uttryckte det som att "det känns som man kör ända upp i röven på julen" och jag kunde inte låta bli att skratta. Det är en arbetsgivare jul och det har varit extra påtagligt här hemma. Det är bakläxa till alla inblandade med planering och framförhållning. Arbetsgivare jul eller inte, företag framöver tror jag kommer behöver lägga om sin arbetskultur för att jobba hållbart och attrahera rätt kompetens. Kompetens går mer och mer hand i hand med sunt förnuft. Så, det var dagens tal. Tvåbarnslivet, med en i skolåldern och en som nosar på sin två-års-trots, har lärt mig en helt ny typ av trötthet. När jag led av min postförlossningsdespressioner efter Algot och Idun kände jag en avgrundsdjup trötthet. Ett tillstånd som dödade själen. Jag led av insomnia, vilket är något annat än nuvarande sömnbrist. Nu är jag glad men sliten av ren och skär kroppsarbete. Det är kroppsligt slitsamt med två små barn, deras utbrott och alla deras overaller. Idag åker vi ut till huset och firar jul! Det blir en stilla jul på grund av alla omständigheter och allas ovän covid. Men eftersom jag knappt fattat att det är jul än, så är det helt okej. Soffan, boken och maten väntar på mig ändå. Så, gårdagens outfit var dedikerad till bästa sällskapet i jul: lovet.
