Jag tar den här bilden mellan köttfärsen som puttrar på spisen och Algot som börjar tappa balansen för han är trött trött men glad klockan är kvart över sju är det för sent? det tar mig ungefär tio minuter från att jag bestämmer mig till den hamnar på instagram tiden är knapp så det gäller att vara rapp det är kaos i hela lägenhet ett bombnedslag och jag städar inte precis när jag bestämmer mig för att hinna med bilden i mitt huvud tar ett djupt andetag väljer prioriterar bilden över ett välstädat hem fem minuter till att förverkliga mig själv mitt i vardagslivet jäkt är väl inte för mycket begärt? jag visste inte hur svårt det skulle vara att hinna med allt man vill plus en bebis hör om folk som startar företag, springer lopp läser böcker, pluggar, jobbar ideellt under föräldraledigheten tänker så lätt att de har någon slags superkraft eller, ugh gud förbjude är det bara jag som inte mäktar med? det är kväll när jag skriver det här och jag vet inte riktigt vad jag vill ha sagt det är första gången jag sitter ner i ett tyst rum ensam på nästan en vecka jag känner mig galen men glad över att jag hann med ett stilleben idag jag har känslan som dövar hunger och trötthet känslan som kommer belöningen när man gör någonting som inte är för någon annan än en själv även om det bara är ett stilleben med ett par trötta rosa blommor mellan köttfärssåsen och nästan läggdags
