Ett lyckligt med trött hej! Kanske den skönaste fredagen på länge, nervositeten rinner sakta av mig. Denna vecka. Alldeles speciell. Igår var deadline nummer två. Vår lanseringsfest. Vilken jäkla kväll. Sån fantastiskt stämning. Kan inte tacka alla nog. Man gör vad man kan för att en fest ska bli så lyckad så möjligt men gästerna gör verkligen sitt. Och våra gäster var extra färgstarka. Som ett gäng fina vänner. Både jag och Lina är lite chock över hur vi helt plötsligt stod här. Det är klart att man går in i ett sånt här projekt och drömmer om att det ska bli så bra som möjligt. Men det som varit så himla speciellt ändå är att vi bara gjort. Satt en fot framför den andra. Kanske är det nyckeln? Kombinationen av att hålla blicken högt, men ändå bryta ner allt i små delar. För att orka fortsätta. Ring den personen ena dagen, gör inbjudan andra, loggan nästan, mejlen den tredje. Bara gör och dröm. Florista stod för blommorna. Jag inväntar bilder från Hanna för att göra de mest rättvisa. Men Sophie är verkligen en strålande blomster-kreatör. Rekommenderar verkligen henne till nästa fest. Min mamma hade budat blommor till hotellet vi hade festen hos. Och Sanna, denna klippa. Också en strålande kreatör (nästa vecka gör vi vårt första stylistjobb ihop!) Hjälpte mig göra i ordning under dagen när Lina satt fast i möte. Hon och Karin räddade mig igår. Hade gått i sönder utan dem. Att rodda ihop det här nämligen inte helt utan stress, kroppen slits. Men det får bli mer om det i ett annat inlägg. Vi packade goodiebags för glatta livet. Blev en härlig sådan. JWHF i varenda detalj. Tack vare strålande hjälp hann jag svira om i tid. I min nya kjol från Rodebjer (typ den finaste, skönaste, bästa kjolen jag ägt) och skor från &otherstories. Älskade Floristas tolkning av JWHF. Underbart. I strålande lokal mitt i stan hos Clarion Colletion Hotel Temperance. Blev så bra och så härligt att fira hos dom! Sanna & Lina! Tänk att jag inte känt någon av dom speciellt länge. Fantastiskt ändå ju. Hur snabbt det kan gå. När man hittar rätt. Jag har lärt mig så otroligt mycket av dessa två. Proffesionellt såklart men mest att hjälpas åt är key. I min bransch finns det en förväntning att man ska klara allt själv. Ibland är det också så man marknadsför sig själv. För att framstå som tokkompetent för att få jobbet. Och det är ju kul att vara bra på mycket. Men utmattande och nästan omöjligt skulle jag vilja säga. Dom här två har lärt och visar mig vad som kan hända när man hjälps åt och teamar upp sig. Hej arbetsmarknaden. Alla behövs. Och Lina som kom in i mitt liv som en storm. "Nu ska vi vila", sa vi när vi skildes åt efter en promenad hem från festen igår. Klockan hann inte ens bli tio innan vi började skriva om nästa idé. He. Och tack till alla som kom på festen med otrolig berikande energi. Och alla som skrivit, tjoat och hojtat. Jag har inte hunnit svara på allt - bear with me. Om ni har skrivit om JWHF får ni hemsk gärna lämna en kommentar till ert blogginlägg eller så. Vill så gärna läsa och säga hej tillbaka såklart. Och svarar på alla mejl till JWHF så fort jag kan. Men nu. En promenad i solen. För att orka allt. Puss!
