Det har minst sagt varit en intensiv vecka. Från det att det ringdes om att vårt vatten var slut i onsdags tills nu har jag typ varit på resande fot. Med helt olika grejer. Det ljuva dubbellivet minst sagt. Och innan Linas semester tog slut hann vi upp till Varberg och Göteborg för att riva av lite jobb med JWHF. Vår första resa med Just Wanna Have Fun! Först ut var Varberg, Kristin och For Good Luck. Under hösten kommer det upp en intervju med Kristin som handlar om FGL såklart men också hur det är att jobba med sig själv som varumärke, vad utmaningarna med att bygga ett företag kan vara och så miljonfrågan - hur varvar man ner och kopplar av! Himla trevlig att få komma upp till Kristin. Vi kastades direkt in i diskussioner kring hur det är att leva med en blogg. Alltså, vilket ansvar har man egentligen, är kraven som sätts på en rimliga (speciellt de stora profilerna) och hur handskas man med det? Känns som branschen ändras och utvecklas så mycket att det är svårt för den enskilda individen att hänga med, om än känslomässigt. Även om man jobbat med det i tio år. Det blir så oerhört tungt om man ska bara alla världens problem på sina axklar. För det glöms ju lätt bort att det är en person som skriver och driver en blogg, även om det ibland känns som ett företag? Därför är såna här möten så ovärderliga. Där man kan dividera, stöta och blöta hur man kan tänka i sin roll som bloggare. Men en sak som vi alla gemensamt utgick ifrån och som ibland komplicerar till det; vi skriver inte om andras problem. Eller nära och kära som inte vill vara med. När Linas kille uttryckligen inte vill synas i bloggen, så måste hon ju respektera det, även om det leder till att folk tror att de gjort slut. Eller om ens barn har ett problem eller mår dåligt. Det hade varit helt oförsvarligt att berätta någon annan story på ett så utelämnande sätt. Men kruxet är att det skapar hål i vår story som ibland gör hela berättelsen om våra liv ganska endimensionell. Om det makes sense? Åt en snabblunch på Verket! Åt en vegetarisk risotto. Som var god! Ska ju ändå bli gott med höstkäket så småning om. Och sen helt plötsligt var vi i Göteborg. Där vi träffade Johanna, som också tog denna bilden. Tack så mycket, ändå kul när jag och Lina fastnat på bild tillsammans ibland. Vi fikade på Da Matteo. Kul ju att gästspela på ställen och kulisser som man följt i sociala medier. Malin anslöt också vår fika så småning om, både Malin och Johanna kommer också upp med varsin intervju på JWHF i höst. Så himla kul. Det var väldig varm och rent av rolig stämning till bords, vilket kändes väldigt fint. Och Malins unge Doris, vilken stjärna. Följ för tusan! Vi bodde på Hotell Flora, vilket låg mitt i smeten och hade helt underbara färgkombinationer. På eftermiddagen gick vi till Forssén & Öberg och drack champagne. När vi skålade för en intensiv men rolig arbetsdag slog det oss att vi inte firat JWHF. Jag och Lina alltså, vi hade ju vår lanseringsfest, men innan dess fanns ju allt bara i vårt huvud. Och vi har bara jobbat på och inte tänkt på att stanna upp ett ögonblick. Minns när Lina frågade mig om folk också "stirrade på mig som en idiot" när jag pratade om /försökte förklara JWHF. Skrattade nervöst och svarade "ja, det är skitjobbigt". Men det är det som gör det så. himla. roligt att jobba med Lina och antagligen varför det gått så snabbt från idé till verklighet - det är inga omskrivning oss emellan. Målbilden har på något vänster varit tydlig för oss båda. Men innan det fanns något konkret att visa så fanns allt bara i våra huvuden och stundvis var det skitläskigt att våga lita på det. Fanken vad jag lärde mig mycket på bara det. Omge dig med dina (vill inte skriva rätt här pga det kan vara SÅ olika; finns inget enkelt svar på vad rätt är) människor och våga lita på dig själv.
