Förra helgen checkade vi in på 25hours hotel i Köpenhamn. Ett lekfullt, relativt nytt hotell mitt i smeten av Köpenhamnm. Jag var själv amazed över hur mitt i smiten det låg utan att vara påträngande. Men det bästa vad ändå att jag och Anton var där själva. Även om hotellet var barnvänligt (alltså att personalen var vänliga mot barn, hehe) så var det nästan en helt utomkroppslig känsla att bara vara Anton och jag. Älskar ändå ett hotell (eller vilken annan verksamhet som helst) som tar konceptet hela vägen. Något vi verkar kämpa med på vår sida sundet där jag ofta tycker att härliga idéer blir okej ideér när det så uppenbart att budgeten tog slut mid-projekt. Föll handlöst för mattan i lobbyn. Måste bildgoogla den och hoppas på att den är vettig i pris för hade verkligen kunnat tänka mig detta mönster till sommarhuset. Maj har varit svajig vädermässigt men har man lovat sig bara ben, så har man. Det regnade pö om pö och vi borde ha köpt varsitt paraply men jag satsade på solglasögon istället som en glaset-halvt-fullt-person hade gjort. Nu är dessa mina nya favoriter för de sitter så jäkla bra. Köptes på Stilleben. Vi åt lunch på saluhallen. Enkel men handgjord pasta med citronläsk till för extra semesterkänsla. Sen sprang vi mest runt i butiker, tog en kaffe och lite senare en GT så som civilicerade människor gör. Och vi knep ett sista bord på Barabba. Mest för att vi bokade till halv sex, ett av småbarnslivet fördelar (men gud så fullt glaset är idag!), att äta när alla andra typ klär på sig. Maten var otroligt god, kan verkligen rekommendera! Hela deras spellista var från min och Antons gymnasietid. The Strokes, The Whitestripes, The Killers höll oss sällskap och väckte minnen från när vi sprang runt på The Tivoli i Helsingborg. Passade på ändå när vi satt där och firade vår bröllopsdag. Sen sprang vi tillbaka på hotellet, la oss i sängen, tog en påse från minibaren. Vi kollade fyra avsnitt av Familjen Bridgerton, som är typ som en mild porrfilm för oss trötta småbarnspäron. Men det som kändes desto mer exotiskt var att orka maratonkolla på en serie fram till midnatt, som om inget ansvar väntade på en dagen därpå. Bokstavligt talat en skön känsla. Och så vände och vred jag på gardinerna för att hitta något slags märke. Även dem hade jag velat kopiera till sommarhuset. Och helt plötsligt hade man blivit lite inspirerad igen.Tack Köpenhamn, tack livet och tack min mamma som passade båda våra barn som en sann hjälte.
