Hej från en väldigt trött fredag. Så trött att det är dags att lyssna. Jag har visserligen inte varit så praktiskt stressad den här veckan men huvudet går på högvarv, så jag vaknade upp och kände mig bakis idag. Finns inget annat sätt att beskriva känslan när kroppen är bedövande trött. För ett par år sen hade jag ignorerat men läxan är lärd - lyssna när kroppen skriker. Jag kände det redan i går kväll. Kunde verkligen inte slappna av inifrån. Kroppen kändes så spänd att det nästan gjorde ont. Som träningsvärk på något sätt. Så är lite extra tacksam att man har flexibelt jobb och jag kan jobba hemifrån idag. Ska gå och köpa godis sen och skita lite i det som kan skitas i. Saker vi skiter i här hemma på daglig basis är att plocka bort disk, handla (förutom det nödvändigaste hela tiden), bädda sängen, damma och damsugs och rensa pappershögar. Vi har flera stycken. Till och med en i en papperskasse jag en gång gömde inför fotograferingen med Family Living. Orkade inte städa då heller. Jag var i Köpenhamn med min mamma igår. Bestämt sen länge - mysigt - även om jag var lite för stressad i huvudet. Men det är grejen med Köpenhamn, väl där försvinner allt annat. Det är verkligen så härligt att ha en tillflyktsort så nära. Köpte ett par fina dojjor till Algot på Illum där det i alla fall blommade på väggen. Börjar längta så himla mycket till sommarhuset nu. Eller sommaren. Men dom två hör ju ofta ihop. Hann inte med så jättemycket och vädret var minst sagt trist men sprang i alla fall inom STILLEBEN som jag ä l s k a r. Vet verkligen ingen snyggare butik. Vill bo där. Men nöjde mig med att köpa fyra glas till Backetorp (som vårt sommarhus heter FYI). Läste också det här blogginlägget i morse som fastnade hos mig. Om att leva ett annat liv än sina föräldrar. Nu kanske det inte går att jämför amerikanska klasskillnader med svenska eller en individs livshistoria med en annan men det berörde mig ändå. För ofta tänker jag på vilket underbart liv Algot får lov att växa upp i. Ekonomiskt, ja såklart. Men även om Algot har det väldigt bra så växte jag heller inte upp fattigt. Typiskt medelklass. Men däremot får Algot ett helt annat familjeliv än jag. Egentligen är det först när jag fick Algot som jag verkligen insåg vad jag inte fick. Mitt liv och uppväxt har varit "det normala" för jag aldrig vetat annat. Det händer att jag blir ledsen för min egen skull, eller barnversionen av mig, men oftast är jag så himla glad att Algot får något helt annat. Att han får lov att vara dränkt i kärlek. Sprang förbi det här. Det var väl mest färgerna och buskapet som ögat fastnade på. Men får väl hålla med om att det känns sådär att butikerna gör internationella kvinnodagen till ett kommersiellt jippo. Och så skyndade jag mig inom torvhallarna eftersom Algots ena pedagog jobbar sin sista dag idag efter 40 år i förskolan. Ändå imponerande. Tror snart vi aldrig får se sånt igen. En livstid i samma bransch. Så en liten bukett kändes på sin plats även om jag mest vill hoppa på dom alla och säga hur glad jag är att dom hjälper mig ta hand om min son. Men det känns som det vore opassande ändå. Det fick bli blommor.
