I helgen var vi i Köpenhamn! Det var första gången sen graviditeten och det var underbart. Vi började morgonen med att lämna Algot hos min bror där han skulle sova över medan vi skulle sova på hotell. Det var så fin kombination. Allt från Köpenhamnmys mellan mig och Anton, syskonkärlek mellan mig och min bror & svägerska (när man kan hjälpa varandra såhär!!) och kusinmys mellan Algot och Viggo. Drömmigt! Vi checkade in på hotellet som låg precis bredvid Glyptoteket och sprang in en sväng. Men "sprang in en sväng" var väl att ta i. Det var både inträde och inte så barnvänliga. Vi blev stannade i dörren. Vagnen fick stanna ute, väskan skulle låsas in och barnet skulle helst vara tyst. Typ. Men snyggt var det. Allt från färgerna till hur de display:at konsten. Inspiration deluxe! Även om jag tycker det verkar sjukt onaturligt att kila upp till en skulptur och ta en dagens outfit som så många gjort. Jag var helt enkelt för blyg och generad, hehe. Vi hade lite otur med vädret men skitsamma - vi var i Köpenhamn! Jag har verkligen längtat sen kroppen la av och la sig på soffan i slutet av november. Överallt är det snyggt. Även fast man längtar lite tills solen skiner och man enkelt kan slå sig ner utomhus. För jag får erkänna att Köpenhamn med barnvagn är inte jättesmidigt. Det finns inte mycket plats över till oss på hjul. [gallery columns="2" size="full" ids="2147372854,2147372853"] Sprang både inom Royal Copenhagen och Stilleben och kollade på ytterst snyggt porslin på båda håll. Önskar mig allt. Hej hej! Har man inget paraply får man vira halsduken så gott det går. Undertill kände jag mig i alla fall vårig och fin. Algot såg min gula jacka och utropade "åh men så fin du är mamma. I dina gula fina blommor". Han vet hur man får någon att känna sig sedd, hehe. Love him. [gallery columns="2" size="full" ids="2147372852,2147372863"] Och så sprang vi till saluhallarna i ett överhängande hangry-moment. Det verkade enklast även om vi var sugna på Apollo bar. Men tur då att danskana gör allt så bra nästan överallt. Åt hemmagjord pasta från ett Italienskt ställe. Och köpte nästan lite torkade blommor men slutade i att jag tyckte det var för dyrt. Och sen var klockan fyra, vi svepte en dubbel espresso och sprang till hotellet. Geniunt tacksam över att den här dagen äntligen var här. Den jag drömde om när jag låg höggravid på soffan och grät varje dag. Allt i livet är är inte picture perfect och verkligen inte hela tiden. Men vissa stunder är faktiskt ändå precis så. Stunder av total tacksamhet - dom finns också mitt i allt.
