Förra veckan åkte jag över till Danmark för att hjälpa min lillebror med lite jobbsaker, men livet betedde sig opålitligt som vanligt, så jobbet fick vänta men jag stannade över natten ändå. Det var så otroligt mysigt att få vara med i deras vardagsrutin lite. Annars ses vi ju mest på lov, helger och semestrar när alla kan vara med. Mysigt det också såklart, men det går knappt att höra vad man själv tänker. Detta var några knop lugnare. För er som inte vet så bor min lillebror i Danmark sen 10-15 år tillbaka. Där träffade han Helle och nu har de två barn som heter Viggo och Alice. Men till historien hör också att jag och Kalle faktiskt är halvdanskar, vår mamma flyttade till Sverige när hon träffade vår pappa. Så andra sidan sundet har alltid varit en del av mitt liv. Tydligen är vi även per default danska medborgare eftersom lagen var så när vi föddes, men det fick vi först reda på för ett par år sen och tänkte då att det var meningslöst att söka medborgarskap för "allting ändå är så öppet". Några månader senare stängde Danmark och vi sågs knappt på ett helt år. Jag älskar när vi ses allihopa och vill v e r k l i g e n se till att barnen får fina relationer (oh my, tänk när Viggo och Algot är tonåringar och springer runt i Köpenhamn), men det var så fint att få lov att vara där själv också och få hänge sig till Viggo och Alice. Smaka på glass, kaffe och kolla på danska barnprogram (och sova ostört, det ska jag inte sticka under stolen med). Deras hus är så mysigt och Helle har sån fingertoppskänsla och gjort det så otroligt fint i varje rum. Hade jag haft danskan med mig, så hade jag nog övervägt att flytta till samma område som dem. Men jag lärde mig aldrig danska och det hölls alltid en viss distans till Danmark, pga, well, en komplicerad pappa, så det känns som att det skulle bli så allt för stor omställning för alla. Kalle däremot är så språkförvirrad nuförtiden att jag knappt förstår hur han får fram något vettigt, men det gör han och jag är så inspirerad och imponerad av allt han byggt upp - både själv och med Helle. Lilla älskade Viggo som lägger till svenska ord när Algot inte förstår allt han säger. Viggo är nästan prick ett år yngre än Algot och Alice är bara 5 månader äldre än Idun. Vi följs åt i småbarnslivet. Så när jag skriver om "Kelle" vet ni nu att det är här hemma jag hänvisar till, min lilla familj i Danmark. Kalle + Helle = Kelle. Nästa gång tror jag att jag åker dit med Algot (hör ni det, Kelle?) och tar vara på att vi bara är 45 minuter ifrån varandra igen. Äntligen.
