Det var verkligen en helg värd att skriva om weekend i Köpenhamn så otroligt lyxig lugn, stillsam bejakande gjorde mig mindre orolig för framtiden för det tog inte lång tid innan Anton hade svårt att få tyst på mig sov, åt frukost och sprutade ut ideér drömmar längtan gick arm i arm till tåget och jag tjöt jag har tankar !!!!!!!!! bara ett ögonblick i ro en tanke ifred kunna tänka klart ah, där är jag för tro mig både barn och denna jäkla sömnlöshet mosar minst sagt hjärnan det var den gången butiksbiträdet frågade mig vad mitt personnummer var och jag, stod tyst kom inte ihåg det var då jag tänkte att det här är mer än bara "sovit lite dåligt" i alla fall vi gick hand i hand vältrade oss i tid överväldigande mycket frihet blev till sist helt stirrig kivades som små barn när jag bad Anton spara sina ord va nu tyst gick han hela vägen hem 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9... tänk, att ha ork att äntligen retas igen vem hade kunnat tro att det skulle va så kärleksfullt vi gjorde inget avancerat upptäckte inget nytt njöt bara av sånt vi tycker om köpte en kaka och satt i en park åt la oss en kvart det var fint att få känna sig kär
