Kolla! Min kompis Julia aka Tuvessonskan har varit med i Nyhetsmorgon i och med framgången med hennes kokbok. Så coolt ju! Hon är så lik sin dotter Selda här att jag nästan skrek rakt ut när jag såg henne på TV. Är så stolt över henne - så grymt jobbat ju. Blir lite avis. Vilket jag erkände för henne. Tänker att det finns en viss frihet i att erkänna sånt. Smutsen. Och tänk, så himla fin vänskap när man kan prata om sånt. Avundsjuka tänker jag är en så sjukt naturlig och vanlig känsla (tänker att alltid att folk som säger att dom aldrig blir avundsjuka ljuger) och som Julia så fint påpekade - lätt att förväxla med missunnsamhet. För detta unnar jag verkligen henne, men ändå, man kan bli avis. Så pratade vi lite om det och sen fortsatte med våra liv som vanligt. Inte mer med det. Om än lite lättare - och ärligare - i själen. Fint. Köp hennes bok för tusan. Har även ätit lunch (igen) på Kärleksgatan. Verkligen ett tips om du är i stan. Måste testa deras helg- frukost- meny någon gång snart också, det står på to- do listan. Verkar hämta en hel del inspo från Köpenhamn (om man ska tro deras stories!), vilket man gillar ju! Har också varit ute varje eftermiddag med Algot. Tar vara på ljuset och färgerna och jag märker hur jag kommer ner i varv när jag är ute. Frisk luft, gungor och ingen dator. Lek. Ibland blir jag frustrerad över att jag har barn pga mycket på en gång osv, men ibland tänker jag att han är den stora anledningen till att jag inte jobbar ihjäl mig. Håller fokus. Är så upp över öronen förälskad i min son. Han gör allt jobbigare ja, men underbarare. En extra dimension helt klart. Som att ta en stund och kasta lite löv i luften innan vi cyklar hem. Han rättar sig inte efter någon klocka. Här är hon, Julia, när maten var uppäten. Som jag träffade en dag förra veckan när hon inte var inne i TVn dårå. Och när vi åt. Delar glädjen i mat, även om jag gillar att äta den mer än att läsa och skriva om den. Hehe. För ett år sen satt vi på samma uteservering (efter ett extra lyxigt event) och pratade om lajf och allt som låg framför oss. Det var precis innan hon började skriva sin bok och idén till JWHF precis hade kläckts. Känns ibland helt sjukt att både hennes bok och JWHF finns nu. Känns stundvis som om vi växt upp tillsammans, hehe. Och ljuuuuuset, sista långa sucken nu. Fint är det verkligen. Och så kunde man springa runt såhär hela förra veckan. Nästan så att oktober börjar kvala in som en favoritmånad. Stundvis varmt, vackert så in i helvete och allt går i ett litet långsammare tempo.
